Glömda och Gömda spel, Nox

Hur många titlar har släppts sedan elektroniska spel blev en grej?

Efter att ha spenderat nära två (frustrerande och uttröttande) timmar på att få fram någon form av siffra på min fråga nöjer jag mig med konstaterandet av att det är MÅNGA! Det som fick mig att undra detta var tanken på hur många av alla dessa titlar som kommit och gått under mitt liv som spelentusiast. Jag började denna väg redan som fyraåring med Nintendos historiska flaggskepp, 8-bitars NES, och Gameboy. Med tiden blev det fler spel, fler konsoler och många, många timmar spenderade med härliga upplevelser.

Men det är lätt att med den tiden som gått och med alla nya titlar som dyker upp hela tiden, för att inte tala om när generationsskiften sker för konsoler och hårdvara för datorer blir bättre, att man glömmer de spel som man en gång spenderade otaliga timmar med eller helt missar andra som kom i svallvågor av stortitlar. Därför tänker jag ta fram dessa glömda eller gömda spel och förhoppningsvis kunna blåsa lite liv i dem en gång till.

Först ut är Nox.

nox2

Vad är…  Nox?

Lagom till millenniumskiftet kom Westwood med denna fantastiska action/RPG-hybriden. Spelet släpptes till PC, publicerat av Electronic Arts. Med ett klassikt storyupplägg handlar spelet om att besegra en nekromatiker för att rädda dagen.

Grunden för Nox kom redan 1995 när Michael Booth (design och programmering) började göra egna spel under sin tid i college. Under Game Developers Conference 1997 visade Booth ett demo av Nox för John Hight som var exekutiv producent vid Westwood Studios. Westwood valde att ta sig an projektet och skickade det till sitt utvecklingsteam i Kalifornien. I en intervju med GameSpy säger Michael att han från början ville göra en uppdaterad version av det gamla Atari-spelet Gauntlet. Han hade också spelat en hel del Mortal Kombat och Magic: The Gathering, vilket gav honom insikten att ett medeltidsspel skulle vara den perfekta plattformen för att göra ett sorts magisystem som var ett ”real time Magic: The Gathering”.

Målet var att skapa det ultimata spelet för magikerstrid, där spelarna kunde slänga besvärjelser på varandra och samtidigt kunna avvärja inkommande attacker. Genom att komma med smarta kombinationer skulle man kunna utmanövrera sina motståndare. Michael ville fånga känslan av episka trollkarlsstrider som han läst om i olika fantasyromaner. Elementet han tog från Mortal Kombat var att besvärjelser skulle aktiveras genom knappkombinationer som i spelet blev besvärjelsestavelser och handgester. Från början var det tänkt att detta skulle göras med en handkontroll, men man insåg att det skulle bli något av ett hinder för nya spelare och de som inte var vidare kvicka i händerna. Istället implementerades ett snabbsystem där besvärjelsen man vill kasta ligger i en menyrad med en tillskriven snabbtangent. Men det finns rester kvar från det tilltänkta systemet, nämligen att när en besvärjelse kastas visas den kombination av gester som skulle ha använts runt om karaktären.

 

Mekanik

Nox är ett ”run-of-the-mill” RPG. Döda monster, samla xp, öka i level. Det är ett intressant spel med tanke på dess mekanik, samt använder det 2D snedperspektiv och gör sig bra som sådant. Förutom det redan nämnda tilltänkta kombinationssystemet för besvärjelser så använder spelet ”TrueSight”, som gör att du som spelare har ett 360 graders synfält men ser bara vad som är inom karaktärens vy. Hörn och objekt som skymmer kakartärens vy kommer att skapa en skugga eller ”fog-of-war”, om man så vill.

När man börjar spelet kan man välja mellan tre klasser; Warrior, Conjurer och Wizard. Alla har sina specialiseringar, fördelar och begränsningar som kommer att skapa unika spelsätt med vitt skilda strategier.

Warriorn är så klart en närstridsspecialist som kan använda nästan alla rustningar och närstridsvapen. Han kan dock inte använda sig av båge, stav eller besvärjelser eftersom att han inte har magi. Istället för magi har warriorn specialfärdigheter att använda sig av.

Nox1Conjurern är en avståndsspecialist med djurkompanioner. Han kan använda magi för att hela sig samt tämja och frammana monster. Han är något av en hybrid av Warrior och Wizard.

En Wizard är aldrig sen, han behöver bara ladda sin mana och teleportera sig till rätt ställe. Skämt åsido är denna klass vad man förväntar sig. En Wizard har färst vapen och rustningar att välja mellan men flest besvärjelser som kompensation. Förutom de offensiva besvärjelserna kan en Wizard teleportera sig och göra sig osynlig, samt använda helande magi.

Nox är ett spel som har mycket humor och som på sitt eget vis driver något med sig själv och sin genre. Redan i introduktionen kommer en härlig armbåge som åtminstone fick mig att dra på smilet.

 

Plotten

Kort och gott – Du spelar som Jack, en helt vanlig person som helt plötsligt blir dragen till en annan värld där den självutnämnda drottningen av nekromantiker, Hecubah, försöker ta över landet Nox. För att ta sig hem måste Jack besegra Hecubah och hennes undersåtar. Till sin hjälp har Jack en något udda man kallad Airship Captain som kommer att vara något av en mentor längs vägen. Jack måste välja sin väg i världen (klass) och göra sitt yttersta i kampen mot Hecubah. Det är en bra story som man får upptäcka genom spelet och man får reda på back-storyn genom laddningsskärmarna.

 

Mitt intryck

Jag kan inte minnas helt när jag spelade Nox första gången, men grovt hugget skulle jag säga runt 12 år sedan. Det som jag säkert minns är att jag älskade spelet. Jag gillade humorn men mycket av det mer subtila flög över huvudet på mig, något som jag nu kan ta åt mig på helt annat sätt och få en dubbel uppskattning för.

nox3

Det som jag gillade mest med spelet då var att det var en frisk fläkt i genren efter att ha spelat lite för många timmar Diablo II (men det tar vi en annan gång). Tempot i Nox är högt men flytande, så man får aldrig tråkigt. Men det märks också att det har några år på nacken, speciellt tänker jag på hur UI:n är uppbyggd och hur köp/sälj-systemet fungerar. Man behöver hålla koll på allting själv, spelet håller dig inte i handen. Detta är ingenting dåligt, men jag får nog säga att med dagens något automatiserade system kan man bli lite lat med att hålla reda på siffror och data. Spelet har sin beskärda del av röstskådespel och ibland undrar man ifall det var menat att vara överdrivna framtoningar. Jag väntar bara på att det är någon som kommer göra en ”full Shatner”. Dock med allt vad överdrivna röstskådespelare innebär så gör det sig fortfarande bra med tanke på spelets humoristiska ton, man behöver inte ta det på mer allvar än man känner för.

När vi ändå är inne på ljud kan vi ta en runda in på musik och ljudeffekter. Här kommer det åter fram att det är ett äldre spel. Det är lite burkigt på sina ställen (inte den högsta av bit rate kanske?) men över lag tycker jag att det är acceptabelt. Man kan inte förvänta sig varken HD eller lossless från något som kom år 2000. Musiken sen ska jag ärligt säga är något som bara smälter in i bakgrunden. Det är inget fel på den, men den sätter sig inte heller. Inte för mig i alla fall.

Allt som allt rekommenderar jag varmt Nox för den som vill köra lite klassisk dungeon crawl blandat med humor i en intressant fantasy-setting. För mig kommer det bli en del timmar nu och jag hoppas att det blir så för dig med, om du skulle välja att ta dig an denna klassiker.

 

/ Roland

 

Länkar:
  1. Intervju med Michael Booth – https://web.archive.org/web/20120805041855/http://archive.gamespy.com/legacy/interviews/nox_a.shtm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s