Tim Burton ger en positiv överraskning

tim2bburton25e225802599s2bmiss2bperegrine25e225802599s2bhome2bfor2bpeculiar2bchildren

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, Tim burtons senaste filmverk är ett uppsving

och en glad överraskning. Filmen är baserad på boken med samma titel, skriven av Ransom Riggs. Kort sammanfattat handlar filmen om Jacob, kallad Jake, som efter sin farfars bortgång åker till en ö utanför den Walesiska kusten. Där leds han av Emma, en flicka med en besynnerlig förmåga, till ett barnhem under Miss Peregrines vårdnad som är fast i en tidbubbla år 1943.

I rollen som den excentriska och petiga Miss Peregrine ser vi Eva Green (Kingdom of Heaven, Penny Dreadfull), Asa Butterfield (Ender’s Game, The Boy in the Striped Pyjamas) som den socialt missanpassade Jacob och Ella Purnell (Wildlike) som Emma. Det blir en udda upplevelse när Jakes introverta tonårsliv krockar med den övernaturliga verkligheten som omsusar Peregrines barnhem. Relationen mellan Jake och Emma hamnar snabbt i fokus samtidigt som man börjar förstå att Peregrines petiga tidshållning har ett större syfte. Första tredjedelen av filmen är en mysig sådan, om än något frustrerande på sina ställen. Man får fort en familjär och kännande relation till barnhemmets inneboende som gör att när tonen sedan ändras hamnar man på spänn. Det är aldrig fråga om att filmen blir mörk men det blir en klar ”Tim Burton-esque” ton, även med de mer hemska bitarna.

Som huvudsaklig antagonist ser vi Samuel L. Jackson (Pulp Fiction, Star Wars) i rollen som Barron. Jag tycker att det är en underhållande och trovärdig bov som framställs, mycket för Jacksons karisma och att karaktären kan kännas logisk i sin motivation. Filmens monster däremot fick mig direkt att tänka på Slender-man på steroider och ifall filmen hade varit mörkare skulle jag lätt kunna se den som ett totalt skräckinjagande objekt. Det är här som Burtons hand verkligen syns.

1473255289552
Samuel L. Jackson som Barron

I sin helhet gillade jag filmen. Inte för att det är Tim Burton utan för att filmen kan stå på egna ben. Fin handling, sympatiska karaktärer och bra scenografi gör jobbet. Dock fanns det småsaker som jag kunde störa mig på, exempelvis att Emmas blyskor inte alltid verkade hålla sin tyngd, att Jakes far var den mest monotona av karaktärer jag varit med om (och ett totalt as), att inte hålla en konsekvent syn på tidsparadoxer och att en grupp ungdomar i udda klädsel inte drar till sig mer uppmärksamhet. Dock i all ärlighets namn är det fortfarande en film som i huvudsak riktar sig till barn och ungdomar där petig logik inte alltid spelar någon roll.

Min rekommendation är att se den med ett lätt sinne för det är en underhållande film.

 

/ Roland

 

Länkar och Bilder:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s